Hur vi handskas med terrängen i våra ordrar

kompanianfall-slo

I manöverkrigföring är tempo oerhört viktigt. Extra viktigt för svenska förband, eftersom vår numerär gör att vi bara kan bli lokalt överlägsna. För att uppnå lokal överlägsenhet krävs kraftsamling. Det är lätt att förstå att högt tempo för att snabbt samla förband till en given punkt medför kraftsamling. Tempot måste dessutom vara högre än fiendens, så inte denne hinner vidta motåtgärder. Det är också lätt att se fördelen med bepansrade fordon som möjliggör högt tempo och dessutom tillåter oss att ta upp strid utan dröjsmål när vi tagit förbanden till punkten där vi kraftsamlar. För att kunna nyttja god rörligheten krävs en snabb beslutscykel. Det hjälper inte att ha bra möjligheter till rörelse om förbandet bara står stilla och väntar på att få order. Därför jobbar jag målmedvetet för att korta beslutscykeln i alla led, den blir ofta en flaskhals. I det här inlägget tänker jag ta en titt på hur vi handskas med terrängen i våra bedömanden och vid ordergivning. Jag menar att vi har en del att effektivisera här. Åsikterna i inlägget är mina och representerar inte något officiellt konsensus. Det finns lite olika synsätt. Andra lägger stor vikt vid att förklara och motivera för direkt underställda chefer. Jag lägger stor vikt vid enkelhet och tempo, genom snabb beslutscykel. Tidstjuvarna ska bort, vi kan inte köra ikapp förlorad tid!

Ordergivning

Vid ordergivningar har det under senare år börjat pratas en hel del om terrängen. Men oftast inte riktigt på det sätt jag förväntar mig och i ganska långrandigt format. Till del kan vi förkorta detta genom att sortera ut vad som är vad i ordergivningen.

orderbricka

Ordernamnbricka kompani. Längst upp har vi terrängorientering och längst ned på bilden terräng/minor/sikt

Terrängorienteringen är till för att beskriva och namnge den terräng man kan överblicka, d.v.s. att ge terrängbenämningar. Syftet med det är att kunna effektivisera ordergivning och senare stridsledning genom att man varje gång man utgår från ett objekt i terrängen kan referera till det namn man gett det, istället för att beskriva det i sin helhet. Syns inte terrängen beskriver man istället terrängbenämningar på karta eller skiss, med samma syfte. I undantagsfall är terrängorienteringen till för att man ska kunna läsa in sig och förstå vilken plats man är på. Det bör man ha koll på innan ordergivning, men efter längre transport kanske man inte hunnit få det. Här brukar en del som inte förstår mallens uppbyggnad uppehålla sig vid terrängen lite längre genom att beskriva terrängen i allmänna ordalag också, gör inte det.

Längre ned på ordermallen kommer punkten terräng/minor/sikt och här tenderar det att bli lite konstigt också. Terrängen beskrivs igen och det kan se lite olika ut. För det första blir det kaka på kaka om man repeterar det man sagt under punkten terrängorientering, vilket är rätt vanligt. Både under terrängorientering och senare punkten terrängen är det vanligaste att det som beskrivs är vad var och en kan utläsa från sin egen karta. Dessutom sällan med fokus på terrängen som är relevant för den strid som ordergivningen ska handla om. Nästan alla gör sig skyldiga till sådana beskrivningar, t.ex.

”terrängen i vårt område är småbruten, med inslag av skog och har två genomgående vägar.”

Ibland försöker den som ger ordern spetsa till det med någon slutsats ur bedömandet. Det är bättre, men inte alls säkert att det är önskvärt att ha med, t.ex.

 ”Höjden i mitten av området medger goda möjligheter till stridsställningar och vi ska använda den i vår försvarsstrid”

Det här beskrivandet kan pågå under en längre stund. Jag brukar klocka och tror att rekordet är nio minuter planlöst prat under denna orderrubrik. Vid ett ”normalt” anfallstempo på 500 m/minut hinner man 4,5 km på samma tid.

Vad ska finnas med under den här orderpunkten då? Det är inte lika solklart som under punkten terrängorientering. För att komma fram till det ska vi titta lite på bedömandet och sedan återkomma till ordergivningen.

Bedömandet.

I bedömandet analyseras en rad saker och en av de sakerna är terrängen, de andra lämnar vi därhän i detta blogginlägg. Man börjar med att konstatera hur det ser ut genom att observera i terräng och läsa kartan. Vi tar ett exempel.

  1. Kompanichefen konstaterar att det på kartan finns en markant höjd i mitten av området, med öppen terräng från höjden och i den riktning fienden förväntas komma ifrån.
  2. Att det finns en höjd, med god sikt där, innebär att vapensystem kan verka mellan vägen och höjden.
  3. Slutsatsen blir att förbandet ska använda höjden i striden då det därifrån finns goda möjligheter att verka mot vägen.
  4. Åtgärden som chefen vidtar utifrån slutsatsen är att först väga den mot alla andra slutsatser. Om den fortfarande är giltig efter jämförelse inarbetas den i planen. Det innebär att hur och i vilket skede höjden ska nyttjas, beskrivs i beslutet, t.ex. ”Inledningsvis grupperas en pluton på höjden, en pluton på… ” och order formuleras för de förband som ska nyttja höjden, t.ex. ”Adam Quintus tar stridsställning höjden, eld mot vägen, beredd…”

Vad innebär då detta? Det innebär att slutsatser om terrängen, som är inarbetade i planen, har omhändertagits i ordern. Därför behöver inte chefen beskriva tankarna runt den slutsatsen under punkten terrängen. Jag brukar säga: ”Vi har inte ordergivning för att chefen ska förklara hur denne tänkte då planen togs fram.”

Varefter slutsatser om terrängen tas omhand i ordern, stryks dessa. De slutsatser som blev kvar värderas. Några kanske blivit irrelevanta för att planen tog en helt annan riktning, p.g.a. andra slutsatser i bedömandet. Dessa slutsatser tas inte heller med i ordern. De som är kvar vägs. Någon kanske kan tillföra något under punkten terrängen. Men det finns en anledning att de slutsatserna inte hade tyngd nog att komma med i planen. Sannolikt går de därför också utanför ramen för det ordern ska avhandla. Det är troligen lämpligare att chefen sparar de kvarvarande slutsatserna i minnet, för de fall där striden senare går i annan väg än planen. Då kan någon av de tidigare ”ratade” men hågkomna slutsatserna bli vägledande för stridsledning eller en ny order. På bataljonsnivå skrivs ofta de slutsatser ned, som man ser kan bli aktuella vid viss händelseutveckling. Hur mycket kraft man ska lägga på denna dokumentation, kontra att ha detta i de tränade chefernas hjärnor är också omdebatterat.

Tillbaka till ordergivningen.

Tillbaka i ordergivningen tittar vi på det tidigare exemplet, med tankarna från bedömandet i minnet:

”Höjden i mitten av området medger goda möjligheter till stridsställningar och vi ska använda den i vår försvarsstrid”

 Den texten blir bara en förklaring av hur planen växte fram eftersom det senare i ordergivningen kommer styras:

”Inledningsvis grupperas en pluton på höjden, en pluton på… ” och ännu längre ned i indelning/gruppering/uppgifter kommer: ”Adam Quintus tar stridsställning höjden, eld mot vägen, beredd…”

Påståendet under punkten terrängen är omhändertagen i ordern och därför blir det överflödig att nämna i punkten terrängen. Det är uppenbart för den som får ordern, när de ser helheten. Alla DUC som just fått ordern och kan läsa karta kommer förstå logiken bakom, när de lägger ihop ett och ett. Just denna slutsats borde ha strukits i det ögonblick planen formulerades.

Är det så att stridsplanen innehåller någonting som går helt i en annan riktning än hur man normalt ser på terrängen kanske det behöver förklaras. Man råkar veta att fast det ser ut som Nildeltat på kartan går det att vada med stridsfordon. Säg det då, alla kommer ändå fråga när de får den synbart korkade ordern att anfalla över ”Nildeltat” där det inte finns en bro.

Vad ska nämnas i punkten terrängen då?

Saker som inte går att utläsa av kartan och som kan påverka striden, som i exemplet med ”Nildeltat”. Man kanske har varit och rekat, har lokalkännedom, eller fått information av lokalt boende personer, t.ex.

”Det som är ett skogsparti här på kartan är i själva verket ett kalhygge, därför kommer kompaniet samordnas till den här linjen, som motsvarar hyggeskanten.”

”Den här bron håller inte för stridsfordon, därför ska pluton som anfaller i den här terrängen istället nyttja vadet som byggts här av första ingkomp.”

för att bolla med tankarna kan man också tänka sig att ta hand om det andra exemplet genom att först ange vadet som utgångspunkt i terrängen och i beslutet ange ”…därefter anfaller en pluton över vadet, en plut…”Det som då missas är att bron inte håller och någon plutons initiativ riskerar att bli meningslöst. Se till att få med allt på något ställe, men inget på två ställen.

Utveckling av orderformatet.

Ordermallen längre upp inbjuder till att upprepa sig. Därför har vi på försök gått lite bakåt i tiden till ett delvis äldre utseende på mallen. Rubriken längst upp heter ”terrängbenämningar och utgångspunkter i terrängen” istället för ”terrängorientering”, så det blir tydligare vad som ska finnas här. Förhållningssättet är också att terrängen, är en konstant som man måste förhålla sig till. Den går inte att ändra nämnvärt med ont om tid. Till detta hör normalt också minor. Därför kommer de punkterna tidigt och på den eventuellt nya mallen längst upp i orderns orienteringsdel.

orderbricka-1

Möjligt nytt upplägg på ordermall.

Sammanfattning

Jag tror att redan en ökad förståelse för ordermallens uppbyggnad kommer ge bättre precision i vad som tas med under respektive orderpunkt.

I bedömandet gäller det att formulera och väga slutsatser, för att sedan göra ett aktivt val angående hur de ska tas omhändertas. Som jag ser det omhändertas slutsatserna på något av följande sätt.

  • In i planen och som del av orderpunkter, t.ex. beslut, terrängbenämning och indelning/gruppering/uppgifter (IGU)
  • In i minnet, för att ta fram när kriget går utanför planens ramar. (omfall)
  • In under punkten terräng, som information till DUC
  • In i papperskorgen då annan slutsats gjort denna slutsats irrelevant.

När chefen tittar på det denne tänkt berätta angående terrängen finns några frågor som kan vara bra att ställa sig. t.ex.

  • Är detta redan reglerat med order?
  • Går detta att utläsa av kartan?
  • Är detta en fakta och inte en slutsats?
  • Går detta utanför ramen på vad ordern ska avhandla?
  • Har annan tyngre vägande slutsats gjort detta inaktuellt?

Blir det ja på någon av frågorna behöver chefen stryka eller göra om i det som ska förmedlas under ordergivningen.

Förhoppningsvis blir orderarbetet effektivare och ordergivningarna kortare till förmån för tempo. Vi lyckas kraftsamla och vinner tack vare vår upprepade lokala överlägsenhet!

Lycka till i orderarbetet!

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Hur vi handskas med terrängen i våra ordrar

  1. Roger Klang skriver:

    Får jag föreslå att följande ska ingå i utbildningsdoktrinen?

    I vilken utsträckning ska man egentligen hålla inne med elden och snåla på ammunitionen och när ska man skjuta loss för att uppnå en nedtryckande verkan i ett givet stridsscenario? Det lärde sig individen i Afghanistan. Men det måste in i utbildningsdoktrinen, för annars glöms kunskapen bort i konsekutiva fredsåldrar. När jag säger att det måste in i utbildningsdoktrinen så menar jag inte att det finns en given formula för alla typer av stridsscenarier. Jag menar att erfarenheterna måste föras vidare till nästa generation. Utbildarna måste vara medvetna om att killar och tjejer som av byxångest skjuter loss alltför mycket i en lättare strid är en riskfaktor, i synnerhet bland gröngölingar. Jag menar att detta måste uttryckas i ord under utbildningen. Därmed inte sagt att det bör läggas någon större tyngd vid det, men det ska läras ut. Oftast så löser det sig med ammunitionens förbrukningshastighet utan att befälet behöver styra upp det, skulle jag tro. Men det krävs ett visst individuellt taktiskt sinne då man måste ha koll på den omgivande miljön.

    Jag vet att det i utländska krigsmakter är ett ständigt återkommande problem att soldaterna skjuter bort sin ammunition alltför snabbt när de hamnar i en oförberedd situation. Ammunition tar slut och ksp-pipor blir sneda. Vi kan ta exemplet med den finska mottin. Ryssarna lurades att skjuta loss på det de inte såg, de lämnades att ”koka” som det hette. Vi kan ta exemplet med amerikanarna i Vietnam som skjöt loss på det de inte såg när de hamnade i ett bakhåll. Man skulle kunna lösa det med att befälet säger några få ord i hjälmmikrofonen beroende på situation, e.g. ”Eld kort” där det förväntas att man siktar noga, alt. ”Eld medel” alt. ”Nedtryckande eld”. Strax följt av en riktningsangivning, om befälet får en bättre överblick än sina soldater, eller en uppföljningsorder.
    Sedan får soldaterna själva avgöra om de ska skjuta med enpunktseld eller trepunktseld beroende på situation och personligt läge.

    Det finns givetvis situationer när detta inte är tillämpbart eller nödvändigt, e.g. vid ett överraskande överfall mycket nära inpå plutonen/gruppen. Men som det är idag i många försvarsmakter så hamnar man ofta i situationer där befälet har att välja mellan att förmedla direktiven ”hold your fire” och ”fire at will”. Men detta är inte tillräckligt många alternativ, det behövs fler (läs tre) valmöjligheter. Och dessa alternativ måste förmedlas i inledningen av striden via korta direktiv som alla förstår innebörden av.

    Man ska naturligtvis kunna ändra det rådande direktivet under stridens gång beroende på vilken uppgift som föreligger, och man ska kunna avdela plutonen e.g. för att göra en flankering med den ena avdelningen. Men ska man dela upp plutonen för att göra en flankering så behövs det inte att grupperna är genier för att de ska förstå att nu gäller inte direktivet för den avdelade flankerande gruppen. Men det kan då tänkas att befälet ger direktiv till den grupp som stannar kvar på stället om nedtryckande eld, genom att säga ”Grupp 1 – nedtryckande eld”, för att skydda den flankerande avdelade gruppen.

    Vad tror du?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s