Shtora-1

Shtora-1

T-90 med Shtora-1

Inledning

Systemet Shtora-1 dyker upp då och då i olika versioner och det spekuleras en del i vilken kapacitet det har och inte har. Det dyker också relativt ofta upp missförstånd angående vad det är och hur det fungerar. Därför har jag sammanställt information från öppna källor och tänker ge lite djupare information om systemet.

Det är möjligt att jag missförstått något eller att någon som läser det här sitter inne på ytterligare information om systemet. Det finns ingen källa som har en komplett systembeskrivning. Hör av er så rättar jag till.

Allmänt

Shtora-1 är ett varnar och motmedelssystem som har sitt ursprung från senare delen av 80-talet. Vissa källor anger att det togs i bruk ca 1988. Det tillverkas av NII Transmash i St.Petersburg i samarbete med Elers-Elektron in Moskva. Andra namnuppgifter på tillverkare förkommer också. Shtora-1 sågs först monterat på T-90 som togs i tjänst 1993. 1995 dök det även upp på T-80UK, ledningsversionen av T-80U.

Beståndsdelar översikt

Till att börja med ska jag gå igenom vilka beståndsdelar systemet består av, hur de ser ut och är placerade i olika konfigurationer. Systemets alla beståndsdelar väger ca 350 kg och består utanpå vagnen av:

  • Två laservarnare framåt med hög noggrannhet, TShU-1-11(M)
  • Två eller tre laservarnare riktade åt sidor och bakåt med lägre noggrannhet, TShU-1(M)
  • Vindsensor, TShU-1M
  • Två rökkastarbatterier om sex eldrör vardera, 3D17
  • Två IR-störare samt modulatorer till dessa. OTShU-1-7
  • Två modulatorer, MTShU-1-7
  • (Detektor av pansarvärnsrobots styrnings strålning)
1

Översiktsbild på komponenternas placering på T-90

 

 

Inne i vagnen finns:

  • Filter
  • Manöverpanel
  • Presentationspanel
  • Processor

Beståndsdelar i detalj

Laserdetektor TShU-1-11

2

T-90 med findetektorerna inringade

På T-90A sitter främre laservarnarna ovanför kanonen. De täcker vardera ett mätområde på 45° i sida med upplösning på 3,75°, vilket är dubbelt så hög upplösning som laserdetektorerna på vagnens sidor. Detta innebär att tornet kan vridas med en felmarginal av den storleken mot ett detekterat hot. Det torde räcka för att målet ska rymmas i skyttens synfält vid invisning. För att ge en något att jämföra med kan nämnas att en svensk armekikare har en streckplatta som är ca 4,6° bred

3

Laserdetektor med öppet skyddslock

Laserdetektor TShU-1

4

Två T-90 med höger detektor inringade. Bortre vagnen har svetsat torn och där sitter detektorn längre bak. Den hitre vagnen har gjutet torn och på den sitter detektorn direkt ovanför rökkastarna.

På T-90 sitter en detektor på höger och en på vänster sida. Detektorerna har en upplösning på 7,5°. Uppgifterna gällande mätområdets bredd skiljer sig i olika källor. Vissa anger 135°, vissa anger 90° för vardera av de två mätöppningarna. Alla källor är eniga om att systemet med grov och findetektorer detekterar laser varvet runt.

5

Närbild på grovdetektor

6

Vänster grovdetektor och vänster rökkastarbatteri. Vagnen är en T-90 med gjutet torn.

Infraröda störare OTShU-1-7

Data för OTShU-1-7

Störområde horisontellt ± 20 °
Spänning 27 V
Våglängdsområde 700-2700 nm
Effekt 1 kW
Bredd 350 mm
Höjd 350 mm
Djup 280 mm
Vikt 30 kg
7

T-90 med störstrålkastarna inringade. Det syns mycket tydligt på bilden att de är tända.

8

Närbild på störare monterad på BMP-3M

På bilden skymtas också en grovdetektor i annat utförande än för T-90 omedelbart bakom störaren. Lägg märke till hur kylningen är ordnad på störarens hölje, genom ett stort antal små ”pinnar”. Man kan också se hur några av de kylande pinnarna brytits loss. Störarens värmestrålning är sannolikt lätt att se i IRV-sikten. Störaren på BMP-3M eleveras inte med kanonen.

9

Vänster störstrålkastare och länkage till T-90

På T-90 är störarna mekaniskt länkade till kanonen och eleverar med den.

Rökkastare 3D17

10

T-90 med gjutet torn, höger rökkastarbatteri

T-90 har två rökkastarbatterier om 6 rör. Rökkastarna är placerade på höger respektive vänster sida om tornet.

Modulatorer MTShU-1-7

Modulatorerna sitter på T-90 en på vardera sidan av tornets främre del, ovanpå den inre ERP-modulen. Modulatorernas roll i systemet är sannolikt kopplat till IR-störarnas kraftförsörjning.

11

Modulator på stridsvagnens vänstra sida. T-90

”Detektor av pansarvärnsrobots styrnings strålning”

robotskottsdetektor

BMP-3 med misstänkt ”robotskottsvarnare” markerad i blått.

På Kurganmashzavod hemsida finns den här bilden som anger att vagnen (BMP-3) är utrustad med ” Detection sensor of ATGM guidance radiation” Färgkodningen på sidan är ihopblandad, men uteslutningsmetoden ger att det är den blå masten som är denna sensor. En pansarvärnsrobot typ TOW utstrålar inget framåt. Roboten strålar riktat bakåt mot robotföljaren. En laserledstrålestyrd robot torde detekteras av laserdetektorerna. Jag spekulerar därför i att detta kan vara en robotskottsdetektor som detekterar den UV-strålning som bildas vid utskjutning av robot. Som alternativ förklaring kan det vara en detektor för att upptäcka radioledstrålestyrda robotar. Detektorn verkar inte vara monterad på någon vagn som fastnat på kort. Undantaget är möjligen T-72BZ, som i sitt torns bakre två hörn har två mindre mastmonterade detektorer. Åter igen spekulerar jag bara i funktionen på dessa detektorer. Kanske någon kan upplysa mig?

T-72BZ

T-72BZ från Russian Arms Expo 9 sept 2015

Manöverpanel och presentationspanel

Manöver- och presentationspanel finns i olika utföranden. Genom att titta på dessa får man också en viss uppfattning om hur systemet används i de olika konfigurationerna.

12

Manöverpanelen längst upp och presentationspanel längst ned, monterade i BMP-3

13

Detaljbild på manöverpanel i BMP-3

14

Detaljbild på presentationspanel BMP-3.

15

Manöver och kontrollpanel monterad i T-90. (Den svartvita panelen snett ovanför och till höger om panelen till Shtora-1 är för övrigt panel till ESSA mörkersiktet.)

16

Detaljbild manöver och kontrollpanel till T-90.

Kontrollpanelen är klart förenklad jämfört med panelerna till BMP, t.ex. presenteras bara laserbelysning i fyra zoner.

Funktion

Systemet fungerar antingen i automatisk eller halvautomatisk mod.

I automatisk mod detekteras laser i någon av sensorerna och tornet vrids mot hotet. Träffar lasern någon av findetektorerna vrids tornet mot hotet med en hög upplösning. Träffar lasern först någon av grovdetektorerna vrids tornet tills en findetektor kan detektera lasern. Är det bara fråga om en kort laser avståndsmätning så kommer alltså inte findetektorerna få något att mäta på om mätning sker mot vagnens sidor. Varning går ut på vagnens lokalnät och display med lysdioder presenterar i vilken sektor eller riktning hotet finns. Har systemet vinddetektor beräknas hur tornet ska vridas för att få bra täckning av röken med hänsyn till vinden. Systemet filtrerar oönskade reflexer av solljus o.s.v för att inte få oönskade larm. Vagnchefen kan också välja att inrikta pjäsen för att bekämpa eller för att störstrålarna ska bära. Beroende på hot.

I halvautomatisk mod sker detektering och larm via display och ljud på lokalnät. Vagnchefen beslutor om invisning och rökskjutning.

Störstrålarna kan användas oberoende av övriga systemet och förutom som störare kan de användas som IR-strålkastare.

Systemet går att stänga av.

Laserdetektering

Laserdetektering sker varvet runt. De främre detektorerna jobbar inom en sektor om 45° vardera. Detektorerna på sidorna har ett uppgivet detektionsområde på 135° per detektor alternativt 90° per detektionsfönster. Sensorerna detekterar strålning inom våglängdsområdet 650 – 1550 nm. Exempel på våglängd för typisk neodymlaser, för avståndsmätning är 1064 nm.

Shtora sidtäckning

Exempel på laserdetektorernas mätområden på T-90

Bilden visar 90° mätområde per mätfönster med viss överlappning, för grovdetektorerna, som totalt ger detektionsområde om ca 150° per detektor.

Bild3

Laserdetektorernas höjdtäckning T-90

I höjd sker laserdetektering 25° över och 5° under horisontallinjen

19

Laserdetektorernas täckning T-90MS

Bilden visar 45° täckning för findetektorerna och 135° täckning för grovdetektorerna i siffror. Figuren visar dock grafiskt betydligt större täckning än 135° T-90MS har grovdetektorer med dubbel öppning.

Robotskottsdetektering

I en källa har jag hittat beskrivning av något som skulle kunna vara en robotskottsdetektor kopplat till systemet. Robotskottsdetektorer fungerar normalt så att de detekterar ultraviolett strålning som uppstår vid skottögonblicket. Finns en sådan detektor på vagnen ger den sannolikt en invisning liknande den som laserdetektorerna ger. En sådan detektor är egentligen mer relevant än laserdetektor om man ser pansarvärnsrobot som primärt hot, då ett system som Rbs 55 normalt inte använder sig av avståndsmätning före skott.

Störstrålare

Bild1

Störstrålkastare störområde i sida T-90

Störarnas störområde i sida är ±20° utifrån tornets riktning

Bild2

 

Störarnas störområde i höjd är ±4° utifrån kanonens elevation eller på BMP-3 utifrån vagnens lutning då störarna är fast monterade. För T-90 kan detta innebära att vid skjutning av spränggranat med hög elevation, kan inte störning ske samtidigt, då de är eleverade utanför störområdet .

Störstrålarna verkar genom att blända robotföljaren till semiaktiva pansarvärnsrobotsystem. TOW/Rbs 55 är ett exempel på sådant. Robotföljaren detekterar ljus från en IR-lampa bak på roboten. IR-lampans felläge i förhållande till läget på hårkorset i siktet omvandlas till styrkommando. När störstrålarna lyser, detekterar robotföljaren flera och starkare ljuskällor och kommer beräkna felaktiga styrkommandon. Roboten styrs då bort från målet trots att skytten håller hårkorset mitt på målet. Detta är ett fenomen som också kan ske om två robotsystem står för nära varandra och skjuter samtidigt. Rbs 55C har en kodad signal och sägs av vissa källor vara immun mot Shtoras störstrålare. Andra källor hävdar att störarnas höga effekt bländar robotföljaren så kraftigt att den inte kan urskilja roboten IE-lampa. Just den frågan är föremål för mycket spekulation. Det är endast semiaktiva system med robotföljare som kan störas. Laserledstrålestyrda robotar kan inte påverkas, vilket många tror i och med att varningssystemet aktiveras av laser.

Rökkastare

22

Rökkastarnas täckning T-90

Rökkastarna är av 8,1 cm kaliber och skjuter rök på ett avstånd av 50 – 80 m från vagnen. Röken utvecklas på 3 sek och har en varaktighet på ca 20 sek. Molnet har en bredd på 20 m och en höjd på 15 m. Röken skyddar förutom inom visuellt våglängdsområde, även inom 0,4 – 14 µm våglängd. Detta ger i så fall täckning inom både nära och termiska infraröda områdena. Som med alla andra rökkastare så beror täckningen väldigt mycket på hur det blåser och vagnar med vindsensor kan till viss del kompensera för vind genom att placera röken m.h.t. vinden, när tornet vrids mot hotet.

Shtora-1 i strid

Den 26/2 2016 blev en syrisk T-90 träffad av en BGM-71 TOW. På filmen kan man se hur skytten lämnar vagnen efter träffen. Det går inte avgöra om träffen leder till penetration, men den leder inte till brand eller total utslagning. Shtora-1 varnare kan vara påslagna. Eftersom BGM-71 inte använder sig av laser aktiveras varken störare, invisning eller rökkastare, även om systemet är påslaget.

23

Stillbild från filmupptagningen av när den syriska T-90 blir träffad av TOW.

Bilden är tagen precis innan träffen. Roboten syns som en gul/orange prick i höjd med tornets övre del och till höger i bild. Eldrörets mynning har markerats med den vita cirkeln, för att visa att tornet var uppvridet mot roboten, vilket annars syns dåligt. Eldröret pekar ut över vagnens främre vänstra hörn. Bilden visar att IR-störarna inte är påslagna

24

T-90 skiss där gul prick visar var roboten sannolikt träffade

Träffen sker precis invid den vänstra laserdetektorn, uppe på frontpansaret. I området finns inga reaktiva pansarmoduler.

25

Bild på den T-90 som blev träffad av en TOW-2.

På bilden syns att vänster IR-störare delvis slitits loss. Den vänstra av de främre laserdetektorerna ser skadad ut och höger IR-störare har skador på frontglaset.

Den 8/7 2015 kom Den så kallade ”Potomacrapporten” ut. Där står följande att läsa om striderna i Ukraina.

26

Utdrag ur ”Potomacrapporten”

Här blandar rapportförfattaren alltså ihop vad som verkar vara funktionen hos Shtora med funktionen hos Arena. Systemen har bara observerats ihop på försöksvagnar, t.ex. T-80UM1 och T-72M1M. Det är möjligt att man använt vagnar med båda systemen i Ukraina och lyckats hemlighålla det. Det är också möjligt att texten avser olika tillfällen. Det är i alla fall så att just den inklippta texten medfört en del missförstånd angående funktionen på Shtora. Många blandar ihop det med ARENA.

Det har förekommit andra rapporter om T-90 som slagits ut i Syrien. Den 23/1 2017 ska vagnen nedan blivit nedkämpad, i provinsen Aleppo. Jag känner inte till någonting om händelsen. Det är bara en bild, tagen från ett filmklipp, på en T-90 med tornet bakåt och brand som står upp genom vagnchefens lucka. Vagnen har Shtora, men det går inte ens spekulera om systemet haft någon roll i striden.

Brinnande T-90

Brinnande T-90

Under senhösten 2017 har bild på en förstörd T-90 förekommit på internet. Bilderna visar bl.a. ett torn som ligger på marken och ett chassie utan torn och med lössliten tornring. Ett påstående är att IS ska ha sprängt vagnen för att göra propaganda av bilderna. Vagnen har Shtora, men det går inte säga någonting om hur systemet använts eller om det fungerat. Mest intressant här är väl att det är en T-90 med svetsat torn.

T-90 torn

T-90 torn i svetsat utförande, findetektorerna syns snett upp bakom eldröret.

Installationer och observationer av Shtora-1

1995 visas Shtora för första gången på annat fordon än T-90. Det är då modellen T-80UK som visas, vilken är en ledningsversion av T-80U

27

T-80UK och närbild på störstrålaren

Under mässan IDEX 95 visas Ukrainska T-84 upp. Den har likheter med T-80UD. Skillnaden är bl.a. att den har svetsat torn och är utrustad med Shtora

28

T-84

1997 visas vagnen T-80UM1 som är utrustad med både Shtora och Arena Shtora är dock i en version utan IR-störare. Laserdetektorerna sitter ovanför kanonen.  ARENA identifieras genom den stora masten på tornets bakkant och kransen med verkansdelar runt tornet.

29

T-80UM1

T-80UM1 liten

T-80UM1

Under samma mässa 1997 visades T-80U med det aktiva skyddssystemet Drozd. Vagnen benämns T-80U-M2 i vissa källor. Den har visserligen inte Shtora, men är intressant då det även finns ett koncept där Drozd och Shtora kombineras.

30

31.jpg

T-80 konceptskiss på vagn med både Drozd och Shtora

 

T-80UE är ytterligare en förbättrad variant på T-80U som försetts med Shtora Finns också bilder på T-80UE utan Shtora.

32.jpg

T-80UE

 

T-72M1M har en kombination av Shtora-1 och Arena

T-72M1M 2

T-72M1M

Under mässan IDEX 2003 uppvisades en BMP-3 med Shtora

33

BMP-3

34.jpg

BMP-3 närbild på installation av komponenter.

Man slås av hur hemmabyggt allting ser ut. IR-störarna sitter på tornets sidor. Baksidan på den vänstra syns i bildens nedre vänstra hörn. Bakom störaren sitter en grovsensor med bara en mätöppning (jämfört med två på T-90 grovdetektorer) Fastsvetsningen i tornpansaret med distanser ser minst sagt tillfällig ut. Bakom detta sitter det som kan vara en modulator. På tornet sitter en kopplingsbox med en mängd kablar där kopplingarna är helt exponerade. På tornets baksida sitter det som troligen är en bakåtriktad grovdetektor för laser. Ovanpå tornets bakkant sitter den gröna vädermasten. På tornets framkant sitter de två rökkastarbatterierna. Innanför dessa finns två laserdetektorer med högre upplösning. Det är möjligt att just denna konfiguration är en funktionsrigg för att visa på mässan att Shtora kan monteras på pansarskyttefordon.

På mässan RAE 2006 uppvisas en version av T-90 med minrivare, minstörare och Nakidka maskeringssystem. Vagnen har Shtora, men det är första gången T-90 visas utan IR-störare. Det har senare blivit känt att vagnen heter T-90SA. Ytterligare skillnad mot T-90A är att denna vagn har mer ERP på tornfronten då IR-störarnas frånvaro gett mer plats. Vagnen har också ett AC-aggregat i tillbehörslådan på vänster sida av tornet.

35

T-90SA

T-72BZ är en version uppgraderad för strid i bebyggelse. Bilden är från Russian Arms Expo (RAE) utställningen i september 2015. T-72BZ har Shtora utan IR-störare, samt eventuellt kompletterat med ultravioletta skottvarnare.

t-72bz-2.jpg

T-72BZ

T-90MS är en exportversion av T-90 Vagnen har Shtora, men utan IR-störare. I november 2016 offentliggjordes att Indien ska köpa 464 T-90MS.

36.jpg

T-90MS

Under 2017 har en moderniserad T-90 dykt upp. Den har likheter med exportmodellen T-90MS. T-90M ska brukas av ryska armen och man har sannolikt valt att ta delar av de förbättringar T-90MS hade. T-90M har dessutom ett nät i nedre framkant av tornet. Vagnen saknar i likhet med flera andra versioner störstrålare. Dessa har ersatts av ett betydligt mer heltäckande ERP.

T90M liten

T-90M

T-90M vänster tornsida

T-90M närbild på vänstra delen av tornet. Fin- och grov-detektor är inringade.

På denna och andra bilder ser monteringen av näten ut att vara klumpigt utförd. Delar av findetektorerna ser ut att vara skymda eller kunna bli skymda i motlut.

T90M höger tornsida

T-90M Höger grovdetektor.

Ytterligare exempel på tillämpningar med Shtora finns, nedan följer tre av dem.

M-84AB1

Serbisk M-84AB1

kinesisk-stridsvagn-med-shtora.jpg

Kinesisk stridsvagn Type 96G med Shtora störstrålare monterad ovanför rökkastarna

T-84_Oplot-M_3

T-84 Oplot-M

Slutsatser

Min tanke med inlägget är egentligen inte att göra någon större analys av Shtoras förmåga, det skulle mest bli gissningar. Jag ser dock ingen anledning till varför laserdetektion och rökkastare skulle fungera bra vid laserbelysning. Hur bra störstrålarna fungerar är däremot något som det har spekulerats i ändå sedan början på 90-talet. Jag kan dock konstatera att de flesta konfigurationer av Shtora numer saknar störstrålare. Det kan finnas flera anledningar till det. Man kan ha kommit fram till att allt färre moderna robotar inte är mottagliga för den sorts störning som störstrålarna avger. Man kanske litar på att pansaret ska klara träffarna och eftersom modernt ERP dessutom har verkan mot pilar blir det viktigare med heltäckande ERP. Vilket i sin tur kan innebära att det blir för krångligt att montera störstrålarna utanpå. Det kan helt enkelt vara så att man tycker att tekniken är för dyr för att vara kostnadeffektiv, eller tekniska begränsningar som gör att det inte är värt vad det kostar att ha störstrålarna i drift på bredden.

Källor

Listan innehåller de källor där huvuddelen av informationen kommer från.

FMV, Teknisk und.

kotsch88.de

ointre.se

army-guide.com

defense-update.com

fofanov.armor.kiev.ua

deagel.com

kurganmash.ru

defence-blog.com

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Shtora-1

  1. Roger Klang skriver:

    Bild 1, bild 3, bild 5 och bild 8, och bilden på den av en TOW-2 utslagna T-90:n, men framförallt ritningen i bild 10 visar klart och tydligt att störstrålkastarna är riktbara inte bara i synk med eldrörets elevation utan också i sidled några grader. Upphängningen är gjord på ett sådant sätt som krävs för att kunna rikta störstrålkastaren några grader i alla riktningar. Men riktmöjligheterna är sannolikt ganska begränsade jämfört med vad man hade behövt. Däremot på BMP-3 M kan man inte vrida störstrålkastarna baserat på vad man ser på bilden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s