Rullskidsäsongen 2018, allt från ett kul lyft till eländes djävla elände!

Inlägget är ren terapi för en frustrerad skadad och ger inte den som läser något direkt mervärde

Som det verkar kan säsongen sluta med att jag genomfört tre av de 17 rullskidtävlingar jag planerat att åka. Hur blev det så här?

Säsongen börjar så klart innan rullskidorna kommer fram och uppladdningen är inte superbra för mig som knappt åker på snö numer. Jag åkte ett enda pass på snö i januari och trodde nog att tennisarmbågen jag hade fått på höger arm skulle hindra skidåkning. Som tur är påverkar den inte alls, för jag har nämligen kvar skiten än idag. Övrig träning gick bra. Bra med styrketräning och intervall. Ungefär som föregående år. 17 A3-pass under jan-mar 2018, jämfört med 15 st samma period 2015.

Så kom det första bakslaget, 2/4 drar jag på mig en förkylning som visar sig vara väldigt långdragen Först ett virus och sedan bakterier. Lite halvfrisk ger jag mig ut på rullskidor 21/4 och konstaterar att det inte funkar. Sedan kommer bakslag nr 2. Det börjar göra asont i vänster underben. Efter ett tag kopplar jag ihop det med skateåkningen. Vilket senare visar sig vara felaktigt. Det troliga är för mycket promenerande i icke fotriktiga lågskor. Smärtan är kvar, men bättre och påverkas inte alls av skateåkning. Det tog ändå till 30/4 innan jag kunde träna frisk. Men då får jag ont i armbågarna av rullskidåkningen. Detta är dock helt normalt, jag måste nöta in armbågarna och det går bra om jag gör rätt. I april loggar jag alltså 28 sjukdagar och tappar mycket av den träning jag slitit med efter nyår. Några korta pass hinner jag med innan första rullskidtävlingen 5/5. Kvällen innan åker jag ett kort pass för att testa på tävlingsskidorna och får ont redan efter 25 min. Åker hem bedrövad, men magiskt nog har jag inte en enda känning under tävlingen och lyckas åka milen med en så hög snittpuls som 174. Det räcker dock bara till snittfart på 22,4 km/h. Jag hade en målsättning för säsongen att kunna hålla minst 24 km/h i minst 30 km, då jag gjort det på tävling förut.

Maj var däremot en bra månad med totalt nästan 40 h rullskidor. Träningar med Snö & Tö och Kenneth gav ett stort lyft. Det blir bättre sparring och är roligare när man inte är den enda som åker rullskidor inom 15 mils radie. Men inte ett enda pass skate, då jag trodde bensmärtan berodde på skateåkning. Den 16/5 var det Kyrkserie och det var en positiv upplevelse och högre snittfart med nästan 23 km/h. 30/5 var det kyrkserie nr 2 och ytterligare ett klart framflytt av positioner med snittfart 23,77 km/h. Avståndet till täten var halverat på knappt två månader. Fick dessutom insikten att jag tydligen är relativt stark på uppförsstakning, då jag öppnade rejäl lucka i de motlut som fanns på den banan. Några i klungan trodde jag försökte rycka då jag egentligen bara körde på som vanligt.

Så dags för bakslag nr 3 när jag den 2/6 vaknar upp och är sjuk igen. Hoppades så klart det ska gå att åka Rullskidgalejet 9/6, men det var chanslöst. Jag var sjuk t.o.m. 22/6 och med dessa 21 sjukdagar hade jag samlat ihop hela 49 sjukdagar under rullskidsäsongen. Missade även kyrkserien nr 3.

Efter så lång sjuktid måste jag även nöta in armbågarna på nytt, men det gick bra denna gång. Lyckades ändå rädda hem 15,5 h rullskidor under juni, varav tre pass skate.

Juli var desto bättre. Vädret tillät träning varje dag, även om det var snudd på för varmt några gånger. Det blev mer träning än jag tänkt och fördelat på lite för mycket A1. Det är ju A3 som ska bygga spets. Totalt 22,5 h skate och 39 h klassiskt, men endast 7 st pass med A3 träning. Tog några vilodagar i slutet på månaden och körde sedan betydligt mer sansad dos i början på augusti. I och med den extrema mängden träning i juli hade jag trots 49 sjukdagar 120 h rullskidor i utgången av månaden, att jämföra med det mesta jag producerat under samma tid, som var 122 h 2014 och 120 h 2016. Fanns antydan om att det gett resultat. Nästan osannolika pulsvärden i förhållande till fart. Men kroppen var sliten första dagarna i augusti. Fick nys om en tävling i Norrtälje den 5/8, men hoppade över den då jag tyckte efteranmälningsavgiften var väl hög och väderprognosen var ösregn. Det ångrar jag bittert, hade nog vunnit den och kammat hem ca 73 rankingpoäng på skidresultat.se

Bakslag nr 4 kom den 6/8 när jag körde intervaller. Fick lite ont i armbågen och trodde det var den vanliga grejen som går att åka på så fort den är smärtfri. Så jag åkte igen redan på kvällen och fick bryta. Sedan harvade jag på med alternativ träning och testade rullskidor då och då, i tron att jag måste nöta in armbågen. Den 11/8 körde vi ett intervallpass som gick bra i nästan en timme och jag åkte riktigt bra.

13/8 var det så dags för det dags för Snö & Tö träningstävling och jag kände på mig att det inte skulle funka. Men jag kände mig också piskad att försöka då det var kyrkserie 15/8 och Sockenrullen 18/8. När starten gick släppte jag iväg hela startfältet innan jag åkte iväg, för att markera för mig själv att det inte var tävling, utan teståkning i högt tempo. Men det gick bra och efter att ha rundat större delen av startfältet var jag nästan ikapp en klunga åkare jag brukar åka jämnt med. En forcering med över 26 km/h i tre km och jag var ikapp. Åkte med i 24 km/h och var då nere på A2-puls. Men så kom smärtan och jag bestämde mig för att bryta och körde då ytterligare en forcering till målet på tredje varvet, igen över 26 km/h. Analysen efteråt av förhållande puls/fart i de olika segmenten var smått chockerande. Träningen hade tagit bättre än någonsin, formen var bättre än någonsin och inte med lite heller. Med en ansträngning som på årets första tävling hade jag hållit en snittfart på minst 25,5 km/h. Ett ganska rejält kliv. Tre mil på 1:10:30 istället för 1:15:00 som var säsongsmålet. Men Nu var det ju rökt. Försökte något pass till för att se om det fanns något hopp, men Kyrkserien nr 4 och Sockenrullen brann inne. Sedan var jag på kurs en vecka och tog total träningsvila. När det efter det bara gick att åka 25 min var det bara inse att det är illa. Besök hos sjukgymnast 27/8 och bedömningen är att jag dragit på mig en bristning i sena eller muskelfäste och har 6 veckors läktid. Kanske får någon djävla ärrbildning som gör att jag måste se upp med konstiga smärtor även i framtiden. Ingen aning var det landar. Det kanske är helt kört. Klart är dock att jag sitter hemma och ser den bästa formen någonsin ebba ut i ingenting. Idag 2/9 missar jag Skoklosterrullen, igår missade jag Nybroskaten med SM-status och nästa helg missar jag UVK-rullen. Tidigare i veckan missade jag även Kyrkserien nr 5. Kanske kanske kan jag köra Dagges dubbel 22/9, då det bara är två korta lopp. Men det är ytterst tveksamt och om jag åker så är jag som bäst tillbaka på den form jag hade i slutet på maj. Det känns synnerligen bittert att lyckats få till så bra form och inte få ut ett enda resultat av det. Jag hade hoppats på att få ihop fyra tävlingar som ger rankingpoäng på skidresultat.se, då mina gamla resultat tappat mycket i värde, men det blir det inget av. Det finns inget som säger att jag någonsin mer i livet kommer kunna toppa formen på samma sätt.

När jag tittar tillbaka för att se varför det gått att slipa fram sådan form tror jag främsta skälet är att jag kört så mycket klassiskt. 2016 körde jag 66 h klassiskt fram till utgången av juli och i år har jag kört 93 h under samma period. Det andra är motivation som kommer av att det är kul att träna med andra, få bra sparring och att ha tävlingar att se fram emot. En tredje faktor är att jag med åldern blivit stelare i ryggen och faktiskt inte haft lika ont när jag åker, det har tidigare hämmat väldigt mycket i tävlingsfart. Återstår att se hur det funkar då det blir kallare och mer trögåkt, det brukar bli klart sämre då.

Jag gissar att nya skadan beror på att jag hamnat så digitalt i träningen, allt eller inget och så fort lyckats bli starkare än någonsin. Senor och muskelfästen hänger inte med i utvecklingen när muskelstyrka och uthållighet ökar snabbt. Så när jag lite mer utvilad orkade dunka på med rejäla intervaller brast det. Det som känns positivt är att jag inte alls har ont i vila, utan bara i speciella rörelser. När det är som med tennisarmbågen, där en inflammation härjar fritt och bara blir sämre trots att man vilar så mycket man kan, då är det värre.

Det är otroligt svårt att veta vilken typ av smärta som är ok och vad som kan bli långvarigt. Tricepsskadan för 7-8 år sedan började med lätt smärta och höll i sig i över två år. Tennisarmbågen har snart smärtat ett år och jag vet inte hur jag ska göra med den nu. Armbågarna smärtar numera alltid vid uppstart av skidsäsong, men enda sättet att få bort det är att träna lagom. Precis så man känner av det och sedan avbryta omedelbart. För mycket och det är rökt, för lite och det blir sämre. I sommar har jag fått lite ont i knäna av att stå statiskt på skidorna, men den smärtan har kommit efter en dryg timme och försvunnit efter varje pass och till slut har jag nött till det. Men inte att jag spenderat en hel del oro över det. Hälsenorna är bra ibland och gör fruktansvärt ont ibland. På tio år har jag inte lyckats hitta ett mönster i när det gör ont och har gett upp. När det inte gör ont kan jag träna löpning, ibland kan jag knappt gå i en trappa, så får det vara bra med det. När det kommer en ny smärta gäller det att vara vaksam. Ska man avbryta direkt eller gör det ont för att man tar i? Eller för den delen bara för att man gick omkring i skor med hård lädersula? Slutar man vid minsta smärta blir det ingen träning, lyssnar man inte på rätt signaler går det från toppform till skada på 15 minuter

Hoppas jag kan rädda hem någon tävling innan vintern tränger sig på, men jag är ganska less för närvarande.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s