Kan man prickskjuta stridsfordon med indirekt eld?

2S22 Bohdana, ukrainas nya 15,5 cm artilleripjäs.

I klipp efter klipp från Ukraina ser vi filmer från drönare där fordon träffas med vad som påstås vara indirekt eld. Går det att från 10 – 20 km eller ännu längre avstånd skjuta så att man träffar ett mål som en stridsvagn med ett fåtal skott? Svaret är definitivt nej vad gäller ostyrd ammunition. Men alla filmer som tycks visa motsatsen verkar cementera den motsatta uppfattningen hos de som följer kriget. T.ex. har jag flera gånger fått frågan om vad det är som gått fel när ett filmklipp faktiskt visar helt normal artillerield. Det är dags att försöka öka förståelsen för hur artillerield fungerar.

Det ska vi göra genom att titta på egenspridning.

Egenspridning.

Egenspridning innebär att om ett vapen teoretiskt riktas mot exakt samma punkt på målet kommer det ändå bli så att skotten inte träffar på exakt samma ställe. Detta beror på små skillnader i t.ex. vibrationer, variation i projektilvikt, förbränning o.s.v. Alla kombinationer av vapen och ammunition ger upphov till någon form av egenspridning. För ett gevär kan det röra sig om ett par cm på 100 m avstånd. För en automatkanon kan det röra sig om en halvmeter på 1000 m avstånd.

Även ett vapen som är fastskruvat skjuter kulorna med en liten spridning. Utan egenspridning skulle det endast vara ett kulhål i tavlan

Hur ser det ut för artilleri då? Då skjutavstånden är upp till flera mil ger små skillnader upphov till betydligt större spridning än för andra vapen. Artilleripjäser sprider generellt mycket mer i längd än i sida, då det finns fler parametrar som sprider elden i längd än i sida. I Sverige talar vi t.ex. om spridning i längd (L50) och sida (B50). L50 och B50 är de mått i längd och sida inom vilket 50 % av skotten faller. Dubblas de måtten 2L50 och 2B50 erhålls genom normalfördelning en yta inom vilket 67,25 % av skotten faller. Den ytan är det som kallas verkansområde. 32,75 % av skotten sprider alltså så mycket att de kan räknas bort från den del som ger verkan. Teoretisk grund som inte ger någon klarhet.

Jag ska försöka visualisera vad detta innebär i praktiken. I exemplen som följer är det en haubits med 39 kalibrars eldrör som skjuter basflödesgranat. I extremfallet 27 km skjutavstånd blir L50 200 m och B50 33 m, verkansområdet blir alltså 400 x 66 m, eller 2,6 hektar, eller ungefär fyra fotbollsplaner. Chansen att träffa en stridsvagn med ett skott är då knappt 3 promille om den finns i mitten av målområdet. Med 10 skott blir chansen drygt 2,5 %, eller en knapp procent om den finns i den yttre delen av området. Vi ska istället titta närmare på ett mindre extremt exempel. Samma pjäs och ammunition men 20 km skjutavstånd. Jag brukar ofta prata om att gränsen går ungefär vid 20 km för när det går att få tillräckligt god precision. Där är vädrets påverkan på egenspridningen den mindre delen av problemet. Det stora problemet är att problem med att förutse vädret i banan flyttar hela medelträffpunkten många hundra meter på ett sätt vi inte klarar att förutse tillräckligt bra. På 20 km blir L50 120 m och B50 21 m och verkansområdet då 242 x 43 m.

På 20000 m avstånd blir verkansområdet för en pjäs 43 x 242 m stort

Chansen att få träff i stridsvagn med ett skott blir då ungefär 0,7 %, med 10 skott ca 6,5 % och med 100 skott 49 %. Förutsatt att målet finns i den inre delen av verkansområdet.

10 skott mot en stridsvagn i målområdets mittre del ger ca 6,5 % chans till träff

Står fordonet i den yttre delen blir sannolikheten 0,2 %, 2,1 respektive 19 % Vilket också pekar på vikten av att måuttaget blir korrekt.

Är måluttaget fel med 50 m minskar träffsannolikheten till nästan ingenting.

Nu skjuter man sällan med en artilleripjäs, utan oftare med batteri och helst med bataljon. Vid skjutning med ett batteri siktar normalt inte pjäserna på samma punkt, utan elden sprids ut 120 m i sida för att få en bättre avvägd verkan. Verkansområdet ser då ut så här.

Verkansområde för artilleribatteri med 120 m eldbredd, på 20000 m skjutavstånd

Skjuter då batteriets sex pjäser var sitt skott på 20 km och målet är en pluton där två av tre vagnar står i målområdet, blir chansen för en fullträff ca 1,2 % Skjuter förbandet två eldstötar, vilket är ett normalt eldöppnande erhålls en sannolikhet på knappt 5 %. 20 skott per pjäs ger knappt 22 % sannolikhet för en fullträff.

Batteri med 6 pjäser som skjuter 24 skott mot tre vagnar, varav två i verkansområdet har 5 % chans att få en träff

Vid skjutning mot ett punktmål med ett känt läge brukar målbredden noll användas, vilket innebär att alla pjäserna skjuter mot samma målpunkt. Om man gör på detta sätt krävs 100 skott för att uppnå 50 % och 300 skott för knappt 90 % chans till träff i stridsvagnen som står där. Känns det som att det är vad vi brukar se i klippen från Ukraina?

Går det att minska egenspridningen? Ja med bankorrigerande tändrör. Sidspridningen är redan ganska bra, men 50 % längdspridning kan t.ex. antas minska till 30 m. Då räcker det att batteriet skjuter två eldstötar med totalt 24 skott för att närma sig 50 % chans till en fullträff. Men det är fortfarande inte vad vi ser på film. Ett annat sätt är att minska skjutavståndet. Att minska från 20 km till 10 km nästan tredubblar sannolikheten för en träff sett till spridning.

Halverat skjutavstånd ger nästan 3 ggr högre chans att få en träff, genom minskad spridning.

Kan moderna västpjäser eller ammunition påverka? Ja lite, men det är på marginalen i sammanhanget. Det är inte så att det skett något tekniksprång vad gäller eldrörsartilleri.

Haubits m 777 har levererats till Ukraina i betydande antal.

Excalibur då? Även den har en liten egenspridning, så att träffa en så liten yta som en stridsvagn gör den inte varje gång. Snarare 20 % träffsannolikhet. Den granaten ställer också extrema krav på inmätning av målet, annars är det ingen ide att skjuta den.

Istället kan det se mycket värre ut. Allt jag beskrivit i texten så långt handlar om chansen att träffa något när man riktar rätt mitt i målet och har full koll på vädrets påverkan. Så bra är sällan verkligheten, utan fellägen kommer att uppstå. Det är extremt utmanande att försöka ha koll på t.ex. vinden ändå från pjäsen, upp på kanske 10 km höjd och ändå fram till målet. Det är också svårt för den som talar om var målet står att få det helt rätt. Om den som målanger använder en karta 1:50000 och mätskiva M21 får man räkna med 40 m radiellt fel, även om man gör helt rätt. Bara det utgör lika mycket som måttet 2B50 i exemplet på 20 km. Det kan innebära att bara någon strögranat träffar rätt område. Det kan liknas vid att en gevärsskytt klämmer kornet lite, eller att rödpunkten i siktet är lite stor t.ex. Lite felmarginal i siktet gör att man inte riktar precis där man tänkt sig. Miss i vädermätningen kan liknas vid att skidskytten läser av vimplarna fel och trots att skjutskickligheten gör att denne skjuter nästan lika bra som vapnets egenspridning, hamnar alla skotten utanför pricken i en tät gruppering. Med artilleri blir det inte kant ut, utan på över 20 km kan det bli mer än 500 m fel.

Har man inte tagit hänsyn till vädret längs banan hjälper det inte med en låg egenspridning. Träffen hamnar inte i målmitt.

Vad är det vi ser då?

Det kan vara bildredigering där man endast visar just det skottet som träffar.

UAV som släpper en granat eller skjuter en robot

Kamikazedrönare som t.ex. Switchblade

Switchblade 600

Pansarvärnsrobot

Direktriktad eld.

Laserstyrda artillerigranaten Kvitnyk-E eller liknande

Kombination av ovanstående

Kvitnyk-E

Att det inte är ostyrd artillerield är i alla fall helt säkert. Artilleri är i grunden ett ytvapen och trots att artilleri har en betydande egenspridning är det alltså normalt att öka på spridningen, bl.a. för att man normalt skjuter mot mål som har en yta, t.ex. ett förband med ett antal soldater eller fordon. Men också för att täcka in måluttag som alltså normalt kan ligga 50 m fel.

Lite om beräkningarna

Sannolikheten för nedslag är störst i mitten och minskar gradvis ut mot kanterna på spridningsbilden. Jag har räknat med jämn sannolikhet i respektive område. Det ger inte en helt sann bild. Med bra måluttag kan lite bättre sannolikhet nås. Men med normala måluttag kommer målets uppträdande i verkansområdet bli slumpartat, så inte någon högre sannolikhet i mitten kan påräknas. I alla händelser visar storleksordningen på sannolikheterna att artilleri inte är något prickskyttevapen.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kan man prickskjuta stridsfordon med indirekt eld?

  1. Roger Klang skriver:

    Två saker.
    1. Jag tänker att Excalibur ammunitionen, om vädret är optimalt, kanske får bättre träffsannolikhet vid lite längre avstånd med ca 45 graders skjutvinkel eftersom den är styrd i sin bana. Stämmer det?
    2. Kan man få en bättre träffsannolikhet genom att eldledare använder sig av laseravståndsmätare kombinerat med kartor över målområdet?

    • panzerohman skriver:

      Det normala är att eldledare har kartor över måloExcalibur är inte beroende av vädret eftersom den är styrd.

      Det normala är att eldledare har karta över målområdet och laseravståndsmätare. Det räcker inte för att ta fram tillräckligt bra koordinater. Då krävs ett avancerat mätinstrument.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s