Svenska kryssningsrobotar, stridsekonomiskt dåligt alternativ.

I Perspektivplanen (PERP) på sidan 28 står det ”Fjärrstridsmedel i form av ballistiska robotar och kryssningsrobotar samt avancerade robotförsvarssystem är områden under snabb utveckling. Prestanda och räckvidd ökar samtidigt som kraven på försvarsåtgärder blir allt mer betydelsefulla. Att ha egen förmåga att kunna operera med precisionsvapen på stora avstånd blir allt viktigare, samtidigt som behovet av skyddsåtgärder blir allt viktigare.”

Man slår i rapporten fast att det blir viktigare med egen förmåga med precisionsvapen på stora avstånd. Men syftningen bakåt är högst oklar, det finns inget solklart motiv. Ska vi ha vapnen för att alla andra tycks skaffa? -Det är ofta så vi agerar avseende utrustning och stridsteknik. Om USA har det så är det automatiskt bra för oss- Ska vi haka på bara för att tekniken tycks gå framåt? Det finns inget motiv till varför fjärrstridsmedel skulle ge en bra effekt för försvaret av Sverige. Att ”kraven på försvarsåtgärder blir allt mer betydelsefulla.” ligger närmare till hands att utveckla för oss som har alla ägg samlade på några få baser och i ett garage på Gotland, eftersom motståndaren har exakt den offensiva förmåga som beskrivs i PERP. Allt fokus är istället på att vi ska skaffa egna likadana vapen, som att vi automatiskt jämnar ut oddsen då. Tycks som varenda försvarspolitiker och försvarsvisionär har mållåst på pratet om ”tröskeleffekt” och ”skalförsvar” i dess offensiva betydelse. Jag tror inte många som tar ”tröskeleffekt” och ”skalförsvar” i sin mun har den minsta aning om vad som menas eller om hur ett sånt skulle se ut. Det låter som att många tror att vi ska kunna stoppa motståndaren innan han går iland/över gränsen. Glöm det! Jag är skeptisk till mycket i PERP -får ”NBF-vibbar”- och tänker här ge min analys vad gäller fjärrstridsmedel i form av kryssningsrobotar.

Låt oss titta på en del frågeställningar…

Ska Sverige ha offensiva vapen i sitt försvar?

Vi ska ha de vapen som i samverkan med varandra och inom ramen för folkrätten ger det bästa försvaret av vårt land, punkt! De som självpåtaget vill utesluta vissa vapensystem borde ha haft vett att hålla tyst istället. Finner det för övrigt konstigt att det å ena sidan går att vara kritisk till kryssningsrobotar men å andra sidan påpeka det nödvändiga med ”offensiv cyberförmåga” En förmåga som kanske innebär stor civil skada hos motståndaren, vilket inte kryssningsrobotar innebär.

Ger kryssningsrobotar en avskräckande effekt?

Att vi kan placera en stridsdel på 450 kg i ett antal, kanske ett par hundra mål är inget som avskräcker ryssen, så enkelt är det med den saken. De är förberedda på betydligt värre. För dem vore det ur historiskt perspektiv att likna vid ett bistick.

Kan eldkraften från kryssningsrobotar sätta stopp för en invasion?

Vilka är målen för våra kryssningsrobotar egentligen? Hamnanläggningar? De utgör mål utspridda över ytor på t.ex. Baltijsk 2 x 2 km, ofta mycket större. På många ställen får vi räkna med att civil infrastruktur kommer användas lika mycket som militär. Delar av hamnanläggningar som t.ex. kajer förstör man inte med kryssningsrobot. En oljehamn däremot är ett mycket lämpligt mål, sett till möjlighet att skapa förstörelse. Stoppar dock inte lastningen av invasionsstyrkan.

Flygbaser?  Om ryssen koncentrerar sitt flyg till ett fåtal baser, med många flygplan i ett fåtal plåtlådor till hangarer -som vi gör- och vi tror oss kunna slå till innan flyget är ute ur hangarerna då ska vi definitivt ha kryssningsrobotar. Nu är nog tyvärr förhållandet det motsatta och vi har ingen möjlighet att skapa någon flaskhals i luftstriden, på det sättet. T.ex. en landningsbana reparerar man inom någon timma efter angrepp med kryssningsrobot. -skulle vi själva ha en basorganisation likt den vi har avvecklat så skulle vi bli mycket svårare att påverka-

Järnväg och annan infrastruktur? Nej, det finns för många mål helt enkelt.

Radar och luftförsvar? Varför ska vi ge oss på det. på andra sidan Östersjön, annat än i syfte att skydda eget angrepp och varför inte signalsökande attackrobotar då? Undantaget är S400/S500 som faktiskt därifrån kan påverka luftstriden över Sverige. Här finns det dock möjligheter att skapa flaskhalsar om man når rätt mål.

Kan vi komma åt eldställningar för Iskander? Ytterst osannolikt, de är för mobila.

Förlorad terräng, t.ex. den ”ryska” hamnen i Slite? Ja det är lämpliga mål som kommer krylla av fiender på en tillräckligt liten yta. Men då behövs inte kryssningsrobotar, bättre vi köper MLRS/HIMARS och ATACMS. Rakart kan merutnyttjas, ATACMS når hela Gotland från fastlandet. ATACMS är billigare än kryssningsrobot och kan bara bekämpas av S400 placerat inom ca 60km från målet. Priset för ETT! fpl 39E motsvarar 24 st HIMARS pjäser, med 1000 M31 raketer och 150 st ATACMS robotar. JAS-planet kostar dock bara en rad i PRIO.

Hur stor insats krävs det?

Bara att titta på en Google Earth-bild över en hamn och börja välja mål, krävs mer inzoomning än du tror. Lycka till. Det kommer sannolikt krävas minst 50 robotar för att lamslå en mindre hamn i mer än ett dygn. För att påverka ett invasionsföretag i sin helhet sannolikt flera hundra. Varje JAS, om den är enda vapenbärare, måste alltså mellan tummen och pekfingret lyfta med två robotar, två gånger. Det är nog svårt att fixa på kort tid utan fientlig inblandning i form av Spetznaz, Iskander, SU-35 o.s.v.

USA använde strax under 300 Tomahawk i början på första Gulkriget för att i kombination med A-hkp och massiv insats av flyg. Snudd på 1300 uppdrag bara med F-117A, varav ca 40/dag första dagarna. Detta för att främst lamslå luftförsvar och ledning. Det är alltså ingen liten operation att lamslå ens en underlägsen fiende med precisionsvapen. Vi ska också komma ihåg att luftförsvar och ledning är lättare mål än infrastruktur. 10 miljoner per robot och sannolikt minst 5 miljoner till per robot när kringkostnader för ett helt nytt vapensystem räknas in.

Verkan av varje enskild robot tror jag är allmänt överskattad. En stridsdel på 450 kg som Tomahawk bär med sig låter imponerande. Det räcker för att förstöra en stor byggnad, typ ICA Kvantum, sänka/förstöra de flesta fartyg eller försvaga/förstöra en bro. Men det ger dålig verkan på kajer, landningsbanor eller utspridda mål som t.ex. fältgrupperade förband (eftersom vi inte använder substridsdelar) eller en samling med flera mindre byggnader.

Kan motståndaren göra några motåtgärder?

Ja det kan han. Iraks luftvärn lyckades 1991 skjuta ned endast ca en procent av insatta Tomahawks. Men utvecklingen har gått kraftigt framåt sedan dess, jämfört med utvecklingen av kryssningsrobotar. Ryssland har alltid varit väl framme vad gäller luftförsvar. Man är bland de ledande vad gäller varnar och motmedelssystem (VMS) och har idag ett operativt system som kan nedkämpa projektiler avfyrade från 70 m avstånd mot en stridsvagn med en fart av 1000 m/s. Det är en mycket trolig utveckling att sådana system kommer att utvecklas till skydd av t.ex. viktiga fasta anläggningar eller örlogsfartyg, inom den tidsperiod anskaffning av svenska kryssningsrobotar är tänkbar. Israel har ett sådant system i bruk sedan 2011. Iron Dome, som också nämns i PERP. Ryssland har också möjlighet att påverka våra robotar hela vägen fram till målet. Dels genom att med hjälp av luftherravälde och egna precisionsvapen påverka vårt flyg/fartyg/mobila utskjutningsenheter. Robotarna i sig flyger i underljudsfart och lever mycket på att de flyger under radarhorisont och utgör små mål. Men med luftburen radar finns möjligheter att följa dem, speciellt i kontrast mot östersjön. Då finns även möjlighet att påverka dem. Tänker vi oss robotar som flyger i flera Mach eller är ”helt” stealthiga så måste nya utvecklas och prislappen blir minst den dubbla mot vad de kostar nu.

Andra motåtgärder som fi kan göra är att blanda civila och militära mål, man kan hävda att Svenska angrepp är terror och att man måste vidta försvarsåtgärder, genom propaganda. Vill vi ha hjälp utifrån så är det nog inte bra om vi framstår som bovarna i konflikten.

Finns svensk handlingskraft att nyttja vapnen innan det är för sent?

Historien är full av exempel där den som utsätts för angrepp handlar för sent, det motsatta är ytterst ovanligt. Det är otroligt svårt att kunna skaffa sig de underrättelser som krävs för att vara säker på att man kommer att angripas. Därefter ska man trots fientliga motåtgärder hinna mobilisera flygvapen, flotta och ”robottrupper” -med så få heltidsanställda som möjligt- och slå till innan fienden är på väg. Med den historiskt uppvisade svenska handlingskraften så tror jag inte vi kommer lyckas med det. Blotta skräcken att ha fel och inför resten av världen framstå som de som utsatt Ryssland för ett ”Pearl Harbour” knäcker nog de flesta beslutsfattare. Skjuta kryssningsrobotar på Ryssland istället för att nedkämpa en landstigen fiende är meningslöst.

Vad ska vi göra istället då?

Vad gäller bekämpning av en invasion så är det bäst stridsekonomi i att bekämpa den till sjöss. En sjömålsrobot, torped eller mina kan t.ex. sänka ett fartyg med en hel bataljon i en smäll. Ingenstans från det att soldaterna lämnar sina hem till dess att de är ombord på landstigningsfartygen kan bekämpning ske med sådan ”utväxling”. När flottan är till havs vet man vad man har att bekämpa och ju närmare den kommer Sverige, desto gynnsammare blir det att bekämpa den om man inte kan möta den precis då den seglar ut. Jag påstår alltså att pengarna för kryssningsrobotar gör mer nytta om de satsas på köp av ny sjömålsrobot. En robot som har kapacitet att faktiskt nå förbi försvaret, vilket jag menar innebär en sluthastighet runt Mach 4 eller mer. Alltså ingen utveckling av Rbs 15.

Andra åtgärder mot invasionsföretag är t.ex. minor. För att bekämpa luftlandsättning är luftvärn och ett överlevande flygvapen ett bra recept.

Ett motiv för inköp av kryssningsrobot är att vi inte ska stå utan möjlighet att slå tillbaka med samma mynt när fienden angriper våra baser. Den duellen ska vi inte ge oss in på. Den tänkta fienden har många fler mål för oss att bekämpa och betydligt fler möjligheter att bekämpa oss. Vi har för avsikt att göra en gigantisk investering i nytt flyg, 150 mdr kr i värsta fall. Den investeringen blir meningslös utan att vi också har baser där vi kan sprida ut flygplanen, med tillhörande markorganisation och luftförsvar som skyddar baserna. Först då har vi förmåga att ens överleva länge nog för att fundera på om vi ska hänga sjömåls- jakt- eller kryssningsrobotar på våra flygplan.

Vi har inte råd att satsa på alla system. Det framlagda förslaget med en ökning på 5,5 mdr fram till år 2024 saknar helt realism. Kostnaderna för anskaffning av de föreslagna systemen är fruktansvärt underskattade. Det känns mest som när ett barn står med stora ögon inne i leksaksaffären och önskar sig allt som finns på varje hylla.

Kryssningsrobotar är inte rätt väg att gå.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s